Lone och våren

Vad känner Lone egentligen för Erik? Erik som alltid har blöta strumpor och inte alls är som de andra killarna i klassen. Men bara för att han är speciell behöver det väl inte betyda att hon är kär? När han frågar om hon vill vara ihop vet Lone inte vad hon ska svara, och sedan är det kanske för sent. Inte blir det hela heller lättare av svartsjuka bästisar och retsamma klasskamrater ...
"Det här är en lågmäld berättelse men full av vardagsspänning: mötet med den första förälskelsen, påfrestningar i relationen till sin bästis, om att känna sig utsatt på gymnastiken, att vara osäker på sig själv och hitta tillbaka till sin styrka igen. Mycket rör sig kring årstiderna, dess skiftningar och hur det påverkar de som bor i en så pass utsatt miljö. [...] Det finns mycket värme mellan människorna i Lone då de har en förmåga att se varandra. " (Karin Karlstrand, Recension Bibliotekstjänst.)
"Boken är skriven i tredje person med närvarokänsla och inlevelse i barnets upplevelser, längtan och saknad. [...] Roligt att läsa om ett barn som lever i vildmarksmiljö och dessutom med sin morfar." (Britt Jakobsson, Länstidningen Östersund)
I de fyra böckerna om Lone får vi följa henne under hela år 1968 - året när hennes mamma är i Malawi och jobbar med ett biståndsprojekt. Men det är också året när Lone och morfar klarar sig själva hemma i Funäsdalen, när hon börjar trean och blir kär för första gången och när hon firar både jul och födelsedag utan mamma.
Liina Talvik är precis som huvudpersonen Lone uppvuxen i Funäsdalen. Även om böckerna är fiktiva är många händelser hämtade från Liinas egen barndom. 1995 debuterade hon med "Kolla Killar", och därefter har hon bland annat gett ut triologin om maskrosbarnet Coco: "Djävulens gömställe, "Kung Korints nyckel" och "Doften av vanilj."