Books published by Arne Herløv Petersen

Gösta Berlings saga är Selma Lagerlöfs debutroman, utgiven 1891. Boken utspelar sig i Värmland under 1820-talet, och rör sig i huvudsak kring den avsatte prästen och kavaljeren Gösta Berling, och är en skildring av livet i Värmland under 1820-talet. Boken består av en inledning i två delar och 36 kapitel. Många kapitel bjuder på alternativa historier, där bipersoner skildras ingående och färgstarkt.Det första kapitlet är en lång beskrivning av landskapet som boken utspelar sig i. Det sagolika landskap som beskrivs mycket målande i boken är också uppenbart hämtat från verklighetens Värmland. Till exempel är den av Lagerlöf beskrivna "Lövens långa sjö" en omskrivning av sjön Fryken.En julnatt som Gösta Berling spenderar på Ekeby slutar med att kavaljererna där sluter ett förbund med Djävulen, den onde. Avtalet går ut på att majorskan, med hjälp av den elake patron Sintram och majorskans kavaljerer, skall fördrivas därifrån, så att kavaljererna själva kan överta ruljansen på bruket. På Ekeby för kavaljererna ett sorglöst liv, med många fester och baler, men litet arbete. Ekeby förfaller, liksom hela området; det råder nödår, befolkningen är utfattig, och många svälter. Men på Ekeby fortsätter man att leva glatt och festligt.Flera gånger förälskar sig Gösta Berling i olika personer, och hans förälskelser slutar ofta i tragedier. Tragedierna ger sedan upphov till nya berättelser, och detta berättelsenät är en grundsten hela boken igenom. Boken är uppbyggd av mustiga sägner, myter och skrönor. Även om Gösta Berling är huvudperson får man också följa ett stort antal mycket säregna och färgstarka personligheter som troligen, åtminstone delvis, är inspirerade av verkliga personer som levde och verkade i 1800-talets Värmland. Gösta Berling beskrivs omväxlande som en försupen och avsatt präst vars liv är i spillror, omväxlande som en slags sagohjälte med nästan övernaturliga egenskaper. Särskilt mytologiseras hans förmåga att förföra traktens välbärgade unga kvinnor som Anna Stjärnhök, Marianne Sinclaire och grevinnan Elisabeth Dohna.Boken är en hyllning till en förgången tids livsglädje, men samtidigt ett fördömande av ett liv utan arbete. Hos majorskan samlas kavaljererna, levnadsglada dagdrivare som ägnar sig åt jakt, kortspel och baler. I det sista kapitlet har majorskan återkommit till Ekeby, efter att ha fördrivits, och dör där av sjukdom. Gösta Berling gifter sig, skaffar sig ett stadgat liv, och kavaljererna skingras.(Wikipedia)

Sidste bind i Hans Jægers trilogi af bekendelsesromaner, der begyndte med "Syk kjærlihet" og fortsatte med "Bekjendelser".

Terje Vigen er et episk dikt, skrevet av Henrik Ibsen i 1861. Det ble utgitt i hans bok Digte fra 1871. Diktet ble senere utgitt separat med illustrasjoner av Christian Krohg.Diktet bygger på fortellinger fra sørlandskysten under napoleonskrigen og kornblokaden 1808–1811. På denne tida var Danmark-Norge i krig med blant andre England, som hadde innført handelsblokader og dermed kuttet all kontakt mellom Norge og Danmark. Dette medførte hungersnød i Norge. Diktets hovedperson ble tatt av et britisk marinefartøy og sendt i krigsfangenskap i Storbritannia, den såkalte «prisonen».I tidligere generasjoner gikk det sport i å kunne gjengi utenat så mye som mulig av diktet. Bakgrunnen for dette er at diktet inngikk i folkeskolens grunnpensum, og at det var påkrevd at alle barn skulle kjenne det.Diktet er regnet som sentralt i den nasjonale grunnfortellingen. Det er et av Norges mest berømte dikt og er høyt verdsatt, kanskje særlig i Grimstad-traktene hvor handlingen foregår.(Wikipedia)

Kejsarn av Portugallien är en roman av den svenska författarinnan Selma Lagerlöf, publicerad 1914. Romanen utspelas på 1860- eller 1870-talet i Lagerlöfs hembygd i Värmland och handlar om torparen Jan i Skrolycka. Han älskar sin dotter över allt annat men när hon flyttar till Stockholm och aldrig hör av sig, sjunker han in i en drömvärld där hon är förnäm kejsarinna av Portugallien och han tror också att han är kejsare. Hela hans tillvaro domineras av tankarna på hennes återkomst och vad som då ska ske. I rollen som kejsare bosatt i den fattiga skogsbygden kan han ifrågasätta traktens sociala hierarkier: iförd sina kejserliga regalier sätter han sig längst fram i kyrkan, tar plats vid honnörsbordet på bjudningar och han försöker umgås med traktens godsägare.

Mest kjent blant Jølsens er nok Rikka Gan fra 1904, hvor hun bruker elementer fra den gotiske romansjangeren (kjent fra f.eks. Mary Shelleys Frankenstein) til å skildre samfunn og skjebner som går i oppløsning. Romanene handler om natur, sagn og tradisjon fra oppvekstmiljøet i Enebakk. Fantasifullt skildrer hun kvinners følelser og drifter, noe som vakte oppsikt nettopp fordi hun var en kvinnelig forfatter. Likevel ble hun anerkjent også i samtiden, bl.a. av den kjente danske litteraturkritikeren Georg Brandes.

Nordahl Griegs skuespil "Men imorgen" fra 1936 er et familiedrama på baggrund af en arbejdskonflikt. De oprørske arbejdere kan måske slås ned denne gang. Men i morgen...Stykket kan ses som et mere optimistisk modstykke til "Nederlaget" om Pariserkommunen.

Samfundets støtter fra 1877 tar for seg en velstående og hyklersk forretningsmann, hvis risikable kurs nesten tar livet av hans sønn. Kvinnefrigjøring og de unges kamp for å frigjøre seg fra de gamle er også sentrale temaer.Etter Kejser og Galilæer representerte Samfunnets Støtter nærmest et fullstendig brudd. Stykket er på nesten alle områder det motsatte av det Ibsen hadde gjort i sitt forrige verk. For første og eneste gang i forfatterskapet hans gikk det hele fire år fra et teaterstykke til det neste. Fra sitt veldigste drama kom han tilbake med et kort stykke. Det har ganske få, og svært ulike personer. Stykket kan uten større tilpasninger spilles på en kveld, og har en svært teatervennlig tekst. Det er et samtidsdrama, konfliktene handler om penger og posisjon i samfunnet på en måte som tilskuerne umiddelbart kunne kjenne igjen. Her er ingen mystiske og overnaturlige hendelser. De moralske konfliktene er ikke abstrakte og allmene, men jordnære og dagligdagse.Enkelte kritikere har fremholdt at stykkets største svakhet er den lykkelige slutten: Etter å ha stått fram som en kynisk spekulant som er villig til å sende andre i døden, står «hovedskurken» fram som angrende synder, og alle forsones til slutt. Det gjør slutten lite troverdig. Samtidig har det vært hevdet at en mer besk slutt kunne bli for sterk og samfunnskritisk for mange på den tid da stykket ble skrevet.I motsetning til Keiser og Galilæer ble Samfundets Støtter straks en stor internasjonal suksess på teatrene. Av avgjørende betydning var det at dramaet slo an i Berlin, som var en av Europas kulturelle hovedsteder på denne tida. Konfliktene i stykket appellerte både til tyske liberalere og sosialdemokrater, som gjorde Ibsen til en sentral figur i samfunnsdebatten. Med Berlin og Tyskland som utgangspunkt skulle Ibsens ry etter hvert spre seg til resten av Europa og Nord-Amerika.Samfundets støtter skulle bli retningsgivende for hele resten av Ibsens dramatiske produksjon. Alle hans seinere stykker var samtidsdramaer. Ibsen skrev aldri mer komedie, og ga seg aldri mer ut på reise til fjerne tider og eksotiske land. Stykkene var svært lett spillbare. De hadde replikker som la seg etter det daglige talemålet, Ibsen skrev ikke lenger på rim, som i Kjærlighetens Komedie, Brand og Peer Gynt. Om de skilte seg fra Samfunnets Støtter på noen måte, så var det ved at de ble enda kortere, fikk færre og mer skarpt ulike personer, og i motsetning til dette stykket fikk de som regel en tragisk slutt.(Wikipedia)

Skipper Worse er en roman av Alexander Kielland, utgitt i 1882.Romanen foregår i Stavanger, i og rundt handelshuset Sandgaard, som Kielland skapte med familiens eget handelshus, «Jacob Kielland & søn», som modell. Romanen er en oppfølger til Garman & Worse, som utkom i 1880. Men mens den første romanens handling er lagt til 1870-årene, foregår oppfølgeren en drøy generasjon tidligere, i 1840-årene.Romanen gir et bredt bilde av byens ulike miljøer, og veksler mellom det gamle handelshuset som vakler i sine finanser, det oppadstigende småborgerskapet dominert av haugianerne, og skipperklubben. Boken inneholder erotikk, generasjonsmotsetninger, avsløringer av hykleri, romantikk, miljøskildringer og en saftig frodighet.(Wikipedia)I tillegg til skipper Jacob Worse og konsul Morten Garman er Madam Torvestad en av hovedpersonene. Hun tilhører byens religiøse, og manipulerer sine gifteklare datter Sara inn i ekteskap med skipperen.

Romanen är inte lång. Men på de drygt tvåhundra sidorna lyckas Bergman prestera inte bara en intrig med driv i, utan också ett charmigt persongalleri, vars karaktärer får verka, samverka och motverka varandra under de få sommardagar varunder berättelsen utspelar sig.Det är så, att den aningens virrige, tillika excentriske och gravt aristokratiske friherre Roger Bernhusen de Sars skall upprätta sitt testamente. Han har för avsikt, att testamentera huvuddelen av sina tillgångar och egendomar till tjänstefolket Tonis och fru Enbergs son Jacob, en yngling på nitton år, som dagligen drar omkring på godset och inte gör så mycket mer än att umgås med baronens femtonåriga oäkta dotter Blenda. Villkoret i testamentet, är dock att Jacob skall äkta denna Blenda, för att komma i besittning av arvet.Och testamentet avser baron Robert offentligen underteckna på sin sextiofemårsdag.Detta aningens oväntade upplägg för baronens sista vilja upprör hans syster, änkedomprostinnan Julia — av baronen kallad Jullan.Och där har vi intrigen i ett nötskal. För det intrigeras, det fars ut i ideliga skärmytslingar, det manipuleras, allt för att få baronen att agera si eller så. Och emedan baronen är aningens obestämd, vänder sig hans uppfattningar än hit och än dit. Och hur är det egentligen — är Blenda ens intresserad av att gifta sig med sin bäste vän, Jacob?..Hela berättelsen utvecklar sig till något av en polerad fars. Baronen själv talar som en blandning av hur man kan tänka sig att en egensinnig aristokrat talar i en pilsnerfilm och hur greven i Åsa-Nisse har för vana att lägga orden. Baronen om sin svåger:Men Hans nåds testamente halkar inte ner i låg stil, trots den farsartade intrigen. För det finns ett litterärt djup. Bergman skriver gott, mycket gott, och på ett sätt som fungerar även drygt hundra år efter att den först publicerades — år 1910. Till och med den småputtrande humorn känns inte främmande att fortfarande uppskatta; den har inte blivit för gammal för att uppskatta.Och det finns djup också i karaktärerna.Baronen är visserligen en virrig aristokrat som gärna far ut mot sitt tjänstefolk, men man anar också en slughet bakom alla orden och fasaden. Änkedomprostinnan är inte bara mån om att förskansa sig förmögenheten — utan att försöka gynna sina barn, nu sedan hon själv blivit änka i ett gifte med en ofrälse...Så det finns ändå flera nivåer i Bergmans roman. Det är inte bara fråga om ett humoristiskt lustspel. Det finns en ton av allvar och kanske rentav anar vi en ton av tragik under lustigheternas fasad.Och prosan är, som jag var inne på, ett enda nöje att ta del av — den flödar naturligt.(http://literature-connoisseur.blogspot.dk)

Nordahl Griegs oversættelser af digte af John Keats, Percy Bysshe Shelley, Lord Byron, Rupert Brooke og James Weldon Johnson

Russeren Mikhail Borodin spilte en viktig rolle som rådgiver for Kuomintang-styret på den tid, og Nordahl Grieg omtaler med beundring “den store russiske revolusjons-ekspert”. Borodin hadde tydeligvis fattet interese for den unge journalisten med de litt naive forestillingene om krig og “seier”, og foreslo ham å skrive et allegorisk skuespill om kampen mot imperialismen. Angivelig skrev Grieg skuespillet Barrabas på 11 dager om bord i en elvebåt på Chang Jiang (Yangtzekiang) under en kaotisk evakuering.

I "Chefen fru Ingeborg" når Hjalmar Bergmans "berättarteknik och psykologi sin absoluta fulländing. Fru Ingeborg Balzar, som driver en modeaffär i Stockholm, blir sent omsider medveten om at hon förälskat sig i sin dotters fästman. Louis de Loche från "Markurells i Wadköping", varpå hon tar sit liv... Fru Ingeborgs inre monolog är "modernare" än vad någon svensk författare dittils åstadkommit. Så också dramaets upplösning. Som Markurell och Farmor är fru Ingeborg den sista som inser sammanhanget och krossas av insikten, vilket ökar vår spänning till til outhärdliga."(Göran Hägg: "Den svenska litteraturhistorien")

Karin Boyes digte har et helt personligt tonefald, der altid kan genkendes. Hendes digte har fungeret som en slags verdslig salmebog for mange mennesker, og et bevis på, hvor levende hendes lyrik er, var det, da det svenske fodboldhold ved VM 1964 blev opildnet til kampen ved at træneren læste dette digt af Karin Boye højt for spillerne:I rörelseDen mätta dagen, den är aldrig störst.Den bästa dagen är en dag av törst.Nog finns det mål och mening i vår färd -men det är vägen, som är mödan värd.Det bästa målet är en nattlång rast,där elden tänds och brödet bryts i hast.På ställen, där man sover blott en gång,blir sömnen trygg och drömmen full av sång.Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.Oändligt är vårt stora äventyr.

Ved nyttårstid 1926 reiste Nordahl Grieg — 23 år gammel — ut med Conrad Mohrs stipendium. Han dro først til Frankrike, Sveits og Italien, men målet var egentlig Grekenland. Der var han fra slutten av april til et stykke ut i juni. Under oppholdet samlet han stoff til fire «græske breve”, som han utarbeidet da han kom tilbake igjen til Frankrike og offentliggjorde i Oslo Aftenavis i juli og august.Det er disse den unge dikters skildringer av sitt møte med Grekenland som er samlet her.

Moln är Karin Boyes första diktsamling som utgavs 1922. Den gavs ut på Albert Bonniers Förlag när författaren var 22 år. Den innehåller bland annat den kända dikten En målares önskan, Det namnlösa och titeldikten Moln.Diktsamlingen handlar om en ung människas grubblingar om gud, livets brister och egen framtid.(Wikipedia)

Synnøve Solbakken er en bondefortelling av Bjørnstjerne Bjørnson, utgitt i 1857. Den regnes som hans debut. Fortellingen ble først trykket i Illustreret Folkeblad og utgitt i bokform av Johan Dahl samme år.Hovedpersonene er Torbjørn Granliden og Synnøve Solbakken. Torbjørn bor på Granliden, som ligger i skyggen, og Synnøve Solbakken bor på Solbakken, der det alltid er sol. I Granlidslekten heter eldstesønnene Torbjørn og Sæmund, annenhver gang. Det går alltid bra med dem som heter Sæmund, og dårlig med dem som heter Torbjørn. Torbjørns far, Sæmund, prøver å stagge Torbjørns ville natur ved å være streng og sette Torbjørn i hardt fysisk arbeid. Boka handler om Torbjørns kamp for å få Synnøve Solbakken, hans reise fra skyggesiden til solsiden. Synnøve er også forelsket i Torbjørn, men hennes foreldre, først og fremst moren, syns ikke at Torbjørn er god nok for henne. Til slutt beviser Torbjørn at han har forandret seg ved å tilgi en mann som hadde knivstukket ham, så han nesten døde. Fortellingen slutter med at Torbjørn endelig står på Solbakken og ser over på Granliden.(Wikipedia)

Nordahl Griegs digte fra anden verdenskrig cirkulerede i illegale udgaver i Danmark og Norge og udkom i Reykjavik i 1943, før de endelig kunne udgives samlet i Oslo 1945. Her finder man nogle af Griegs smukkeste digte som "I dag står flaggstangen naken" og "Det er de beste som dør". Smerten og længselen er hjerteskærende, men altid forenet med glæde og stolthed. Grieg advarer mod enhver falsk krigsromantik - som i det lange digt om den menneskelige natur - og tilbøjeligheden til at opfatte den norske konge som en førerskikkelse. "Det er fjendens sprog", siger han. Krig er ikke en del af den menneskelige natur, siger Grieg til os. Krigen er en afvigelse, en perversitet. Det er muligt at skabe en verden med fred og fællesskab.

I 1927 rejste den 25-årige journalist Nordahl Grieg til Kina for avisen Tidens Tegn. Det var et år med store omvæltninger i Kina. En krigsherre havde erobret Peking, nationalisterne under Chiang Kai-shek var under indflydelse af Komintern-agenten Mikhail Borodin gået i forbund med kommunisterne, men brød alliancen det år og foranstaltede blodbad på de røde, der trak sig tilbage og samlede sig for at fortsætte med den store march.Nordahl Grieg bringer os lige ind i et Kina, hvor det er en selvfølge, at hvide mænd bærer tropehjelm og skal have 30 boys til at bære oppakningen, når de skal på nogle dages udflugt, så der kan blive dækket op med sølvtøj og damaskdug under åben himmel.Nordahl Grieg talte med en lang række af dem, der spillede vigtige roller i det indviklede spil, og disse interviews er ikke det mindst interessante ved bogen. Grieg talte med Chiang Kai-shek, Soong Ching-ling, Zhang Zuolin, Zhang Xueliang, Wellington Koo, Eugen Chen, Putnam Weale og den hemmelighedsfulde Mikhail Borodin.

Det var författarens andra diktsamling efter debuten Moln (1922) . Den innehåller bland annat dikterna Önskan ("Ack låt mig leva riktigt och riktigt dö en gång...") och Sköldmön ("Jag drömde om svärd i natt. Jag drömde om strid i natt...").

För trädets skull är en diktsamling av Karin Boye, utgiven 1935. Hennes mest berömda dikt "Ja, visst gör det ont när knoppar brister" finns i denna samling, som är mer modernistisk än Boyes tidigare, och där trädsymboliken återkommer många gånger. Boyes syn på språket som nära förbundet med det omedvetna och underjordiska som hon beskriver i essän Språket bortom logiken kommer till tydligt uttryck i dikterna. Diktsamlingen innehåller tolkningar av bland annat dikter av Goethe och Rainer Maria Rilke.

Et lille udvalg af Bjørnsons kendte sange og viser som "Løft dit hoved, du raske gut", "Undrer mig på, hvad jeg får at se over de høje fjælde" og "Ja, vi elsker dette landet".

Skuespil fra 1932 af Nordahl Grieg om pressens kynisme. En Atlanterhavsflyvning kan bruges, og ender den med død og ulykke, betyder det bare større salg.

Arne er en av Bjørnstjerne Bjørnsons bondefortellinger. Den er tilegnet Ole Bull. På tittelbladet til førsteutgaven står det 1858, men den kom ut først i 1859. Boka utmerker seg ved sin realistiske skildring av sjeleliv: sinn som går i vranglås, innestengthet, kommunikasjonsvansker, uklare lengsler, ja, samvittighetsnød.«Fortellingen er ikke så helstøpt som "Synnøve". Men "Arne" er på mange måter en rikere bok. Spennvidden er større. Her er «rystende scener av livet», som Bjørnson skriver til Clemens Petersen – først og fremst scenen da Nils skredder dør, den uhyggeligste variasjon av far-sønn-motivet i hele forfatterskapet.»[1]Hovedpersonen Arne Kampen er sønn av den arbeidsomme plassjenta Margit og en disharmonisk mesterdanser og spelemann som går under navnet Nils skrædder. Han er åpenbart en uforløst kunstner, en ubalansert fyr som kvinnene dras mot, svikefull, voldelig og mer og mer alkoholisert. Han blir til slutt invalid både fysisk og psykisk. (Sml. spelemannsmotivet i andre arbeider av Bjørnson, f.eks. i novellen Thrond). Arne er nær ved å gjøre seg til drapsmann for å forsvare moren mot faren. Farsarven er tung å bære. Arne har gode grunner for å lengte ut og vekk, men kjærligheten til moren, til arbeidet med å opparbeide Kampen (tidligere husmannsplass), og til Eli Bøen, jenta som forstår og tar vare på visene hans, fører til at han etter hvert finner sin livsoppgave på hjemlig grunn(Wikipedia)

Skuespillet «En ung mands kjærlighet» handler om en mann som trekkes mellom tre ulike kvinner.(Wikipedia)

Farmor och vår herre är en roman av Hjalmar Bergman och som utgavs i två delar första gången 1921.I TV-programmet Babel utnämndes den i april 2013 som en av endast fem böcker som borde ingå i en svensk litterär kanon.Temat är, liksom i boken Markurells i Wadköping, maktmänniskans tragedi. Den första delen berättar vad som hänt med den borgerliga familjen, släkten Borck, under de senaste 60 åren sett genom farmor Agnes Borcks ögon. Hon ser tillbaka på sitt liv och resonerar med Vår Herre, som sitter på sängkanten. I den andra delen skriver författaren om en dag. Det är farmors 75:e födelsedag, den dag då hon säljer den Borckska gården. Nästan hela släkten har skingrats och pengarna vill hon ge till sina barn och barnbarn. Skildringen sker genom släktens ögon och bl.a. ifrågasätts farmor Borcks förstånd.(Wikipedia)

Markurells i Wadköping är en roman av den svenske författaren Hjalmar Bergman från 1919. Markurells i Wadköping betraktas ofta som en komedi men har, i likhet med det mesta Bergman skrev, djupt tragiska undertoner.Markurells i Wadköping utspelar sig under loppet av en enda dag, den 6 juni 1913, den dag då studentexamen går av stapeln i Wadköping. Trots att handlingen alltså utspelas under en enda dag förekommer rikligt med återblickar och förklaringar kring de inblandade. Central i handlingen är den driftige men något grovhuggne värdshusvärden Markurell och dennes oro över att sonen Johan inte ska bli godkänd i sin examen. Den evigt påhittige Markurell planerar därför att helt fräckt muta skolans ledning med en middag och ett generöst stipendium till minne av sonens examen. Parallellt med detta skildras även Markurells affärsmässiga och privata relationer till den konkursmässige häradshövdingen Carl-Magnus de Lorche och dennes vackra hustru Elsa. Under dagen får dock Markurell reda på en hemlighet som skakar om honom rejält; sonen Johan är inte hans egen son utan Carl-Magnus de Lorches.(Wikipedia)

Petter Dass, 1647-1707, norsk præst og digter, søn af en skotsk forretningsmand, P.P. Dundas, og norsk mor. Efter studier i København blev han huskapellan 1673 efter kongelig tilgivelse for et uægteskabeligt forhold; i 1689 sognepræst på sin fødeegn i Alstahaug, Nordlands rigeste kald. Dass er især berømt for sit store epos Nordlands Trompet (færdigt 1696, først trykt 1739), en hyldest til den norske fiskerbonde, til hverdagslivets folk og fæ, fugle og fisk, i en fyndig folkelig stil, men med fuld beherskelse af barokkens kunstneriske virkemidler. "Vær hilset, I, Nordlands bebyggende Mænd/fra Verten i Huset til trælende Svend,/Vær hilset, I, Kofte-klæd Bønder!" Det topografisk maleriske værk fik stor brugsværdi ved sin vidensformidling og afsmittende talenærhed. Hans katekismesange Aandelige Tids-Fordriv og Evangelier sangviis, forfattet udi beqvemme Melodier, det første store protestantiske digterværk i Norge, var folkeopdragelse og -oplysning af reel virkning.

I Astarte (1931) avslöjas världen så cynisk som den är just då – just nu. Boyes analys är knivskarp. Och kniven biter än: fenomen och problem som vi brottas med i dag var alltså brännande redan för 80 år sedan.Astarte väver sin berättelse kring modeindustrin ur ett antal perspektiv som aldrig förlorat sin aktualitet: genusproblematik, kommersialism, konsumism, förljugen veckopress, globalisering, barnarbete, underbetalt arbete, miljöförstörelse, filmindustrin, prostitution och klassamhällets orättvisa, ibland subtila, hinder. Att läsa Astarte 2011 känns kusligt. Tråden löper illröd vidare, mot framtiden.Astarte var fruktbarhetsgudinna hos fenicierna. I Boyes roman är hon en förgylld skyltdocka, föremål för två (manliga) reklamexperters avancerat affärsmässiga filosoferande. Modedockan är den nya tidens gudinna (”Sekulariseringens triumf! Reklamens triumf!”). Skyltdockan har ingen själ, hon är berövad all individualitet, ett avskalat kön, och hon lockar fram betraktarens förälskelse i sig själv. Reklamexperterna nämner också ”de andra dockorna”, mannekängerna, och resonerar om hur de ska formas. Platta till höfterna lite: ”Så ser visserligen ingen kvinna ut... Men idealet bör ju alltid vara ouppnåeligt.”(Maria Ripenberg)

Kallocain er en fortids fremtidsroman af Karin Boye. Den udkom i 1940 og handler om tiden i dag, om et totalitært samfund, der styres ved hjælp af et sandhedsstof, Kallocain.Svensk Wikipedia skriver om bogen:Kallocain är en dagboksroman av den svenska författaren Karin Boye publicerad 1940. Den är både Boyes mest kända och sista publicerade roman, och är översatt till fler än tio olika språk. Den har inspirerat romanen Kall feber.Romanen innehåller inslag av både science fiction och dystopi, och beskriver ett framtida samhälle där individen tillhör staten, enbart har betydelse som en del i gruppen och ständigt övervakas. Den drar inspiration från samhällsutvecklingen i både Tyskland och Sovjetunionen innan andra världskriget. Trots det ständiga övervakandet och det stängda samhället beskriver romanen även djupa mänskliga känslor som kärlek och strävan efter frihet....Kallocain är en mörk skildring av ett samhälle där individen bara är ett kugghjul, viktig förvisso, men lätt att byta ut om det blir något ”fel” på det. Samhället är präglat av hjärntvätt, propaganda och övervakning – överallt finns elektroniska polisöron och varje hem har ett hembiträde vars uppgift också är att informera polisen om eventuellt avvikande beteende. Dessutom kan vem som helst ange den om man uppträder misstänkt. Barn skickas iväg till speciella uppfostringsläger redan som sjuåringar, och indoktrineras där till att bli goda, lojala medsoldater. Det tillhör goda, lojala medsoldaters plikt att ange andra som inte kvalificerar in i gruppen. Människor i allmänhet inte bara finner sig i kontrollen, utan tvärtom uppskattar de den höjda säkerheten de är övertygade om att kontrollen gett dem.Världsstaten - landet i boken - har på grund av krigshot från Universalstaten tvingat ner människorna under jord. Där lever de i olika "celler" Kemistäder, Skostäder och så vidare, men byggnationen sträcker sig nedåt som skydd mot faran. För att undvika spionage tillåts inte medborgarna i de olika cellerna att besöka varandra, och om familjer splittras är det för gott.Statens kontrollsystem fullbordas den dag kemisten Leo Kall uppfinner en drog, som uppkallas efter uppfinnaren, Kallocain. Detta serum får människor att avslöja sina innersta tankar, och är avsett att användas för att avslöja statsfientliga tankar.En natt invaderas Världsstaten av sin fiende och Kall blir fånge i Universalstaten, som liknar Världsstaten. Kall skriver i hemlighet ned sina minnen. Där reflekterar han även över att fångenskapen trots allt inte är mycket sämre än hans tidigare "frihet". Trots allt vägrar han sluta tro att hans Kallocain skall kunna hjälpa människor att skapa en ny, bättre värld.

"Flagget", der udkom som bog 1945, er en samling af Nordahl Griegs artikler, taler og radioreportager fra krigstiden. Grieg var en fremragende reporter. Få har som han kunnet skildre stemningen i London under blitzkrigen og sømændenes og flyvernes liv. Helt forrygende er skildringen af, hvordan Nordahæ Grieg sammen med nogle få andre transporterede hele den Norske Banks guldbeholdning til England - efter at have åbnet bankhvælvingen til gulden på en måde, Egon Olsen ville være stolt af. Grieg fortæller om ekspeditionens leder, der forsynede sig med et glas oliven og tildelte en oliven til dem, han syntes, havde gjort en særlig indsats og om hvordan hele guldtransporten med guld for det, der i dag ville være milliarder af kroner, blev stoppet af en britisk jernbanefunktionær, der ikke mente, at den udsendte mand fra Bank of England havde tilstrækkelig gyldig rejsehjemmel.